Just nu står allt lite på samma ställe.
Jag trampar vatten, och kommer egentligen ingen vart, varken med mig själv eller med andra.
Känner att det mesta är överkomligt, men orkar inte rikigt ta tag i någonting.
Vill helst flyta runt med i någon rosa fluffig massa och bara titta på när alla andra gör, och jag, jag kan släppa.
Men jag vill göra jag också. Jag vill, jag vill!
Hoppas på en ändring, men samtidigt är det så fint nu.
Jag har hunnit titta på björkarna innan de slått ut, när de har skiftat i lila, och hunnit reflektera över att de faktiskt börjar lysa grönt nu.
När det lyser grönt betyder det:
Varsågod att gå.
Kommentera