Jag vill bli gammal.
Jag vill bli vithårig och gå med stödstrumpor och se allmänt svag och nätt ut.
Jag vill dricka kaffe med mina kompisar på uråldriga caféer och virka vita dukar som aldrig ropas in på aktion.
Jag vill inte åka omkring, utan vara hemma i min röda stuga och en gubbe i enn gungstol.
Jag vill ha så mycket planterat i min trädgård att de unga som går förbi börjar fundera på vem som bor där.
Jag vill salta min egna gurka och safta och sylta.
Jag vill baka rulltårta med hallonsylt som jag kan bjuda alla mina barnbarn på.
Jag vill lösa korsord och åka på pensionärsresor i buss till Kiruna och gamla porslinsstäder.
Jag vill bli sådär lagom rund och tycka att jag har gjort mitt för dagen när jag har dammsugit vardagsrummet.
Jag vill få rynkor kring mina ögon så att det syns att jag har skrattat mycket.
Jag vill bli riktigt gammal...
...så att jag hinner med allt det här.



Jag vill inte ångra livet.

Jag vill inte låta rädsla, oro eller känsla av ovisshet komma ikapp mig och göra mig osäker på livet.
Göra så att jag inte låter mig själv leva.
Jag vill ha roligt.
Jag vill skratta och vara glad.
Jag vill känna mig älskad och omtyckt och lyssnad på.

Jag vill inte ångra livet.


Även om jag tycker att han där uppe är lite väl generös med regn just idag
så kan jag inte undgå att tycka att det är lite trevligt att få sätta på sig sina fin strumpor.
Min matchning gör ju inte saken bättre heller...!

Jag har ett ganska fint sommarlov ändå.