Idag gör det lite ont i min bröstkorg.
För jag tror inte att du tänker lika mycket på mig som jag tänker på dig.
Du var så nära på att bli det finaste jag visste
och så ville du på något sätt inte vara det.
Ibland funderar jag på vad som susar där uppe i era huvuden.
Eller nej föresten, det funderar jag på mest hela tiden.
Det skulle kännas synd om du bara förblev ett minne.
Ett minne som inte ens fick bli ett minne i ett fotoalbum.
Du skulle fått bli min framtid, och drömmarna skulle slutat vara vackrare än verkligheten.









Här kan man bo.
Här vill man bo.



Om hon bara visste hur mycket jag hatar henne