Det är svårt att vara ärlig mot sig själv och mot andra.
Ofta när man är ärlig så får man tillbaka det på ett sätt som det inte var tänkt.
Jag tänker på hur få bra samtalsämnen vi har att samtala om, som levt från mitten på nittiotalet till nu.
Det enda vi pratar om är om andra eller bara om oss själva.
Och oftast när vi pratar om andra eller om oss själva så pratar vi inte om de bra sakerna.
Utan de mindre bra.

Jag tror att livet ändå kommer att innehålla mer äventyr och hopp, om man vågar vara ärlig.
Jag tror att det kan bli roligt och soligt, hur jobbigt och tråkigt det än må vara ibland, eller mer ofta än så.

Jag tänkte att jag skulle skriva ihop något till er som läser mina (o)välformulerade ord ofta eller mer sällan än ibland, och detta är vad det resulterade i.
Tack för att ni läser och komenterar mina små iaktagelser, historier och ord.
Det värmer ska ni veta och det känns att ni är just... ärliga...


Kommentera

Publiceras ej