Nu har jag exakt 30 dagar på mig att vara sjutton, och göra allt man ska göra då. Försöka komma in på krogen utan att visa leg och be pappa skriva på papper, typ.
Mamma uppmanade mig att busa riktigt ordentligt. Tänker jag efter så är jag ganska dålig på att busa.
Har aldrig gjort det, förutom på läger ungefär.
Jag hade ingen tonårsperiod heller..., möjligtvis var jag en lite väl ifrågasättande tolvåring, men inget mer.
Inget skrikande, inget slängande i dörrar, stampande i trappor.
Kommer ihåg att mina högstadielärare sa till mig att jag antagligen kommer få min tonårsperiod när jag är fyrtio. Det skulle vara kul tycker jag.
Att se hur man är som en fyrtiårig tonåring...
 
Nu har jag exakt 30 dagar på mig att busa, och sedan skylla på att jag inte vet bättre för att jag bara är sjutton år. Vart ska man börja? Ska man googla på bra bustips för stora barn?
Sen blir jag påmind - jag blev stoppad av polisen i förrgår och fick böta femhundra spänn för dåliga batterier i framlampan...
 
Jag har busat klart.
 
 
 
Tror du att det man någonsin kan mena det när man säger: för evigt?
Kan man någonsin hoppas för mycket på någonting sånt, kan man någonsin våga sluta tro?
För det är väl egentligen i sekunden som man slutar tro, som verkligheten blir tråkigt självklar och motsägesefull? Människan hade ingenting att sätta sitt hopp till om det inte vore för andra människor.
Det är vi, medmänniskorna som har ansvaret.
 
 
Jag älskar kontraster.
Mitt liv är fullt av underbara kontraster och jag kunde inte älska det mera.
Att gå av en scenkant i femton centimeter höga klackar, röd långklänning och håruppsättning, för att sedan gå ut bakvägen en timma senare i jeans, sweatshirt, träskor och med håret i svans.
Att åka med i en klasskamrats bil med dunkande house musik på högsta volym, och bli avsläppt i kyrkan för två timmars umgänge med mina vänner över 65.
 
Ibland känns det som om jag lever flera liv.
Jag är mig själv alla dygnets timmar, skulle aldrig ändra mig, bara anpassa mig.
Erfarenheterna gör det lättare att hantera kontrasterna, jag kan omöjligt förklara för min dunkande klasskamrat att jag finner nöje i att prata med pensionärer.
Att ena timman berätta för min vän, med dåligt självförtroende hur fin hon är. Och andra timman, tala om för farbrorn att han har köpt sig en fantastiskt snygg skjorta!
 
Kontrasterna i mitt liv är min inspiration.
Ordning och planering är mitt andranamn,
spontanitet är det fantastiskt viktiga och den värdefulla
kontrasten.