I've got my head in the clouds.
Big time.
 
 
 

Jag är så evinnerligt trött.
Trött på alla frågor om vad man ska göra. Göra sen, sen när man inte är helt självklar någonstans längre. Sen när man sitter vid köksbordet med samma kaffekopp i handen som tidigare, fast med den tunga skillnaden i knäet. Skillnaden att du nu skulle kunna sitta kvar på stolen med kaffekoppen tills dess att någon ber dig flytta på dig eller tills dess att kaffet kallnat och du tröttnat på positionen. Jag tröttnade på min position för länge sen. Men jag flyttade inte på mig för det.
Varför gjorde jag inte det?

Jag är så evinnerligt trött.
Trött på alla som ska veta allt om alla. Trött på alla osanningar och fjädrar som blir till så stora hönor att ingen tillslut har ork att fånga in dem. I samma sekund som man bestämmer sig för att bygga ett staket, för att behålla någon form av sig själv, så blir man plötsligt beige.
Vem vill vara beige? Jag vill ju bli som de där färgstarka damerna på centralstationen, med röda kappor och gröna skor. Gula örhängen och rosa läppstift, och berättelser om fantastiska händelser i ryggsäcken. Jag vill dela med mig. Lugna de unga, oroliga och säga till en sådan som jag är idag att det kommer att ordna sig. Att det kommer att bli som jag hoppas, och ännu lite bättre ändå.
Att kärlek finns på riktigt och att jag visst kommer att passa i gula örhängen.

Jag är så evinnerligt trött.
Trött för att jag inte sov så bra i natt. Men bortsett från den petitessen i mitt annars så bekymmerslösa liv, så mår jag så bra. Jag är så evinnerligt trött på frågorna de ställer om vilka dörrar som jag ska öppna. Jag ser inga raka vägar. Jag är inte ens säker på att jag vill ha raka vägar. Ibland önskar jag att jag kommer att sitta där på stolen, med kaffekoppen i handen och den tunga skillnaden i knäet och få en tegelsten i huvudet. Att jag vet vad jag vill. Att jag ser vart jag ska. Min inre gps ska plötsligt få en tydlig rutt, men utan raka vägar. Raka vägar betyder noll utveckling.  Och jag är så evinnerligt trött på ord som inte är sanna. Jag hungrar efter sanning, ärlighet och genuinitet. Äkta vara.

Jag är så evinnerligt glad, för jag har det så bra.
Trots att jag ikväll går och lägger mig med ett hjärta
i korsdrag.