Jag undrar ofta i vilka banor människor tänker när de tänker på mig. Jag kan bli lite rädd för att de får tänka vad som helst. Får det verkligen vara så? Vi får inte skriva vad vi vill, säga vad vi vill men man får tänka precis vad man vill. Skrämmande tanke.
Jag tänker på människor väldigt ofta, hur de är, vad de gör och hur de agerar. Jag kan ta på mig aldeles för stort ansvar, som inte är befogat överhuvudtaget. Jag behöver inte. Ändå gör jag det, fast jag vet att jag lika gärna kan strunta i det. För det tjänar oftast ingenting till.
Jag undrar ofta vad andra ser hos mig som inte jag ser hos mig själv.
 
Men allra oftast kommer jag fram till att jag inte vill veta. För jag mår nog bäst av att leva i den ovissheten.