Medan potatisen kokar upp så tänkte jag mig att jag skulle skriva något.
Den senaste tiden har det hänt så mycket att jag inte riktigt har hunnit sätta mig ned och fundera på, om det finns något att skriva om. Och hur jag i sådana fall skulle formulera mig.
Det är konstigt, ibland försvinner sådant man trodde man kunde som rinnande vatten.
Som det där med hur man ska formulera sig.
Jag har rest.
Både här inne och där ute.
Jag som inte gillar resor. Tycker om att vara där jag är och veta vart jag ska.
Men jag börjar vänja mig vid att kunna leva här och nu.
Göra det man vill just nu.
Leva här och nu.
Nu kokar potatisen.
Kommentera