Att jag har en stark personlighet
det har jag vetat sedan många år tillbaka.
Men att det skulle vara så svårt att bli accepterad som tjejen med stark personlighet,
det hade jag aldrig trott. 
I vanliga fall hade jag sett det här som ännu en utmaning i livet,
en sådan som man bara blir starkare av.
Det är svårt att börja om när man måste kämpa så hårt för att visa vem man egentligen är.
Försöka överbevisa andras förutfattade meningar.

Jag vet precis hur ni känner.
Ni fantastiska, starka, utåtriktade tjejer där ute.
Som får slita för att få höras.
Jag vet precis hur hopplöst det känns ibland.
Men jag lovar er:
Lägger ni er ned och låter de gå över er, med de som de tror är självsäkra steg med alldeles för höga klackar, så blir ni inga bättre människor.
Ni lär er ingenting utav det.
Tvärtom.
Visa dem att ni är starkare än så.

Ipad skin



En värmande kopp



Härligt vattenfall till dusch



Spotifys uppdatering av sökmotorn



Inredningsinspiration hos IKEA



Mormors kanelbullar



Den där låten (klicka på bilden)

Nu känns det tungt med ny vecka.
Söndagkväll 22.06.
TV4 nyheter på tv:n, som ett snällt bakrundsbrus.
Det känns tungt med måndag och allt vad det innebär.
Det är tur att man får ta sig till drömmarnas land innan det är dags att ta i tu med allt det som livet ger igen.

Jag väljer att spela den roll jag spelar allra bäst.
Rollen som Mig själv.

Att jag alltid glömmer att min mage inte tål ett för stort intag utav kaffe...!
Hur många år ska det ta liksom?

Barn är härliga.
Barn är knasiga.
Barn är dumma.
Barn är de snällaste som finns.
Barn får konstiga idéer.
Barn är barnsliga.

Låt barnen få vara barn sålänge de är det.
Tysta inte barn på bussen eller spårvagnen
låt de höras.
Låt de leka tills de inte kan leka längre.
Barn ska vara barn.
De är helt fantastiskt.
LÄNK

Äntligen har rutinerna kommit igång igen.
Jag går på samma gator, vid samma tider, träffar samma människor i samma lokaler.
Tristessen kommer krypande minst en gång om dagen, tillsammans med matteboken och kaffemuggen,
men det är något fint med det ändå.
Det blir märkbart ljusare, det känns inte alls lika tungt att gå upp på morgonen.
Skratta tillsammans med vänner påväg till skolan i dimmigt regndroppe väder, och det känns som om jag kan ta på min vardags guldkant...

Det är konstigt hur en enda eftermiddag kan göra att man ändrar perspektiv på saker och ting. Det handlade om högst tre timmar, ändå känner jag mig så mycket rikare på erfarenhet och livshistoria. Och då pratade vi inte ens hälften utav tiden, vi sjöng mest.
Jag tror på kärlek. Jag tror på kärlek mellan älskande människor. För om man varken vill eller kan älska själv, så tror jag ändå att det bara är äkta kärlek som ska till. Kärlek är inte svårt, det är hur lätt som helst. Vi blandar gärna ihop kärlek med relationer, och det är det som är svårt.

Jag tar det lugnt sisådär en gång om året.
Då blir jag i regel alltid sjuk.
Därför känns det ganska så bra att jag får börja mitt 2012 med att bli sjuk.
Som ett resultat utav vila på lovet.

Dagens visdomsord:
Börja aldrig tänka dåliga tankar. För om man väl har börjat, så lovar jag dig, att det blir svårt att sluta!
Jag tackar högre makter var evigaste dag för att jag har slutat vara en sådan person, jag blev istället en sådan där som vänder det mesta till det positiva. Allt går, bara man vill det tillräckligt mycket!

Jag har fortfarande jullov.
Börjar bli lite less på det där med att vara ledig så länge efter jul.
Så fort man blir ledig så inträder någon form utav "Nu när du är ledig, har du all tid i världen att göra allt det där som du aldrig hinner annars" känsla. Därför lyckas jag alltid känna mig så otillräcklig när jag har lov.
Så ensam och dum för att jag inte gör någonting som betyder något.

Om jag skänker en hundring till Rädda barnen så kanske det täcker otillräckligthetskänslan för idag iallafall.
Återkommer med morgondagens status...

Och här går Sveriges kvinnor.
De som får allting att fungera, men som aldrig får ett tack.
Här går de i butik efter butik och shoppar åt sina män...
Här ska det kläs upp i sovrummet minsann!
Oförståeligt, sorgligt.

Hur hamnade jag i kön till provhytten,
bredvid en medelålders överklass kvinna,
där vi båda bär på likadana plagg?
Och hur i hela friden kommer det sig att hon har storlek small på sin, när jag har medium?
VEM är det som ska vara yngst och snyggast här egentligen.
Tröjan känns inte så het längre, jag går och hänger den på provade plagg stället.
En helt oprövad tröja i stolek medium på provade plagg stället.

Så hånglas det i soffor på Ikea,
och jag känner att: Varför är inte det där jag?
Inte för att killen var snygg eller så, utanför att jag är typen som skulle kunna hångla i vilken soffa som helst på Ikea.
Inte med vem som helst dock.

Så skriker ännu en unge efter mera glass.
"Älskade lilla problem, som jag skaffade i något helt annat livskapitel, kan du snällt hålla din glappande mun för en stund så mamma får köpa alla sina snygga toppar ifred? De som hon ska ha när hon raggar på nya pappor?
Tack."

Vaddå Januari 2012...?
2011 var så bra, vi kunde fortsatt med samma gamla tycker jag, men icke!
Herregud, nu när man äntligen hade tagit sig ända fram till december och allt.
Så går det från att vara ett år till ett annat, vi börjar om vettja!

Min födelsedag var igår och det känns ganska så bra att den är över nu.
Det känns bra att det står en tredjedels prinsesstårta i kylskåpet över och att jag när som helst kommer äta upp den.
Det känns bra.
Något som jag aldrig förstår mig på när man fyller år sent på året, är att man nästan, i samma sekund som man fyllt år, blir ytterligare ett år äldre.
Om bara några dagar kan jag säga att jag är 18.
Iallafall inne på mitt artonde år.
Inte konstigt att jag klär mig tantigt när det går såhär fort.