Jag har köpt en ny almanacka och begränsat mig med en vecka per uppslag.
Det har aldrig fungerat tidigare.
Nu ska det banne mig fungera.

Sitter mest dagarna i ända, när jag inte gör det vill säga.
Vilket inte blir många dagar.
Jag är glad ändå.
Känns inte som om jag har så mycket att klaga på faktiskt.
För jag har varken hjärntumör eller cancer.
Eller ont i magen heller för den delen.

Just nu tror jag att jag är den enda i hela Sverige som inte kollar på TV.
Jag gillar också fotboll, men bättre att spela än titta, kliar så i fötterna på mig.

Jag pluggar låttexter istället.
Gud vilken vettig sysselsättning.
Gud va vettigt - överhuvudtaget.



Just nu står allt lite på samma ställe.
Jag trampar vatten, och kommer egentligen ingen vart, varken med mig själv eller med andra.
Känner att det mesta är överkomligt, men orkar inte rikigt ta tag i någonting.
Vill helst flyta runt med i någon rosa fluffig massa och bara titta på när alla andra gör, och jag, jag kan släppa.
Men jag vill göra jag också. Jag vill, jag vill!

Hoppas på en ändring, men samtidigt är det så fint nu.
Jag har hunnit titta på björkarna innan de slått ut, när de har skiftat i lila, och hunnit reflektera över att de faktiskt börjar lysa grönt nu.
När det lyser grönt betyder det:
Varsågod att gå.





Välkomna hem.
Sol på näsan och en bakad potatis (?)
Javisst, och så lite fejkad sol.
Mera kärlek till folket, vad vore livet utan pengar?

Lördagsfunderingar -
skenar snabbt iväg.