"Men det är svårt att dikta, vinden stör mig,
den puffar fram små moln som sakta för mig
Här är det sommarkväll och ingen hör mig
för kvällen gör så vackra visor själv."
 
 



Det spelar ingen roll hur långt du går,
och om du aldrig kommer tillbaka.
Det spelar ingen roll, om du åker båt som tar dig dit du alltid velat åka
eller om du ber någon att kasta din telefon i havet.
Det har ingen betydelse hur många vänner du säger upp kontakten med, eller hur många som ser dig gå.
Det spelar ingen roll hur många gånger du lyssnar på samma refräng och hoppas att det ska bli precis som det sjungs om. Hur många böcker du läser ut och hur många mail du inte svarat på.
Hur många nya t-shirts som flyttar in i din, redan, överfyllda garderob.

Du kommer ändå aldrig kunna fly från dig själv.
Även om det är det du vill göra mest i hela världen.
Livet kommer gå där, bredvid och hålla dig i handen.
Oavsett.





Det dunkar utanför mitt hus. Det är studentfest i kvarteret.
Jag borde sova nu.
För jag ska tillbaka imorgon.
Tillbaka till stället dit ni aldrig mer vill sätta er fot.
Dit ska jag imorgon.
För jag har ett år kvar.