Om några timmar sitter jag på ett tåg till Lund.
Det ska bli så spännande.
Jag har (nästan) aldrig varit i skåne förut, så för mig är den (nästan) ny mark.
Men med mina flickor, kan nästan ingenting bli fel.
I guess.
Det känns bra att känna så iallafall...
Det kommer alltid att vara vi tre.
Det känns också bra.



Jag kan inte skriva om jag inte har något att skriva om.
Så jag slutar nu.

Men jag fick ju iallafall tillfälle att publicera den fina bilden.


Vaknade av solen och insåg att den värmde tillräckligt mycket
för att jag skulle kunna gå ut och sätta mig i fotöljen och lapa sol.

Skrattade åt min glada lillebror som lekte följa jonn med katten, i bara tröjan.

Följde med mamma och handlade färgglada blommor att pynta trädgården med. Det gör vi nästan varje vår.

Såg snödroppar vid en husvägg på vägen hem i bilen.

Provade förra årets vårfavoriter i garderoben och insåg att jag kan ha allt,
i år igen.