[asparagusaslinnea] - Linnéa Smedman

Att springa runt runt i en gympasal, är bland det värsta som finns.
Det känns som om gympasalens väggar kryper närmre och närmre in mot mitten.
Jag har verkligen insett hur mycket jag tycker om att vara ute och gympa.

Vi skulle bara leka en lek till.
Och jag kände på mig det, jag skulle ramla.
Och jag vet inte vad det är som händer i huvudet, men det är så förbannat jobbigt och jag föreställde mig själv där jag låg på en sjukbår påväg in i ambulansen, med massa nyfikna klasskamrater överallt och en upprörd lärare hack i häl på de stackars ambulanssjukvårdarna.
Med mig själv som en orolig liten själ som bara kände mig svettig och eländig.
Undrade naturligvis vad de skulle säga när vi kom fram till sjukhuset.
"Nej, det får bli gips i tio veckor, och i och med att vi måste gipsa hela benet, så får vi fixa en rullstol tills vidare.
Du kanske har någon vänlig klasskamrat som kan hjälpa dig?"

Nu kom det ju inte någon ambulans, och inte blev min gympalärare särkillt upprörd och orolig heller, men jag lyckades iallafall med att ramla.

Alltid något?