[asparagusaslinnea] - Linnéa Smedman

 

 

Imorgon tar jag bussen.

Jag tar bussen som tar mig till båten. Sen tar jag mina ben till hjälp.

Hit men inte längre, det var summan. Poängen.

Jag vill alltid längre, det är liksom jag. Jag fungerar så.

Du var väldens mest effektiva järnvägsbom.

En som aldrig går upp efter att den har gått ned och tåget åkt förbi.

Det är först nu i efterhand som jag inser att jag skulle suttit på det tåget, istället för att stå och vänta på dig.

För det var inte värt det.

Inte då, inte nu och inte imorgon.

 

Imorgon tar jag bussen.

Bussen som tar mig till båten. Sen tar jag mina ben till hjälp.

Mina ben och mitt hjärta.

Mitt hjärta, med hela dess innehåll.

Jag tänker aldrig mer kasta mitt hjärta på någon som är en järnvägsbom som aldrig går upp efter att den har gått ned och tåget har åkt förbi.