Jag ser dig.
Jag sitter häruppe och ser på dig.
Du vet inte att jag finns.
Men jag ser dig, just i detta nu.
Jag ser dig som snubblar över trotoarkanten,
du som kämpar med en tung barnvagn framför dig
och du som har så bråttom att hjärtat är påväg att hoppa ut.
Jag ser tre generationer gå förbi.
En hurtig mormor, en deprimerad mamma, ett springande barn med både mössa och vantar.
Jag ser dig fast du kanske inte vill att jag ska det.
Jag ser dig, helt utan din tillåtelse.
Så förlåt,
om jag störde eller rubbade din livsrytm
för en så kort stund som det tar,
för mig att se dig.
Kommentera