Efter 100 timmar inne i mitt lilla hus, inte ensam, men sjuk,
så känns det lyckligt att veta att man ska träffa en härlig härva med folk, redan imorgon, i skolan!
Så ofta, när man sitter där i världens största klassrum med tusentals elever cirkulerandes ständigt, och måstena väller över, så känns det så fantastiskt befriande när man får komma därifrån och veta att man inte behöver komma tillbaka förrän tolv timmar senare.
Man måste komma därifrån, få perspektiv och inse, att det faktiskt är ganska lyxigt att gå i skolan.
Trots allt.
 
 

1 kommentarer

Sara

23 Oct 2012 07:42

Amen!

Kommentera

Publiceras ej